1842-1928 William Lees Judson was born in 1842 in Manchester, England, and moved to the United States with his parents when he was ten years old. After serving four years with the Illinois volunteers during the American Civil War, Judson studied art in New York and Paris. He settled in London, Ontario, where he became a successful portrait painter and art teacher. He moved to Chicago in 1890 but, suffering from failing health, he moved to Los Angeles in 1893. He settled on the banks of the Arroyo Seco in the Garvanza section of Los Angeles. A 1937 radio program noted that it was ??love at first sight?? when Judson saw the Arroyo Seco, and the area became his home for the rest of his life. Soon after his arrival, Judson was at the forefront of the Arroyo Guild of Craftsmen, an influential group of artists, sculptors and architects who fueled Southern California??s Arts and Crafts Movement. The beauty of the area stirred Judson to switch from portrait painting to landscapes, and his work attracted such favorable attention that in 1896 he was offered a professorship in drawing and painting at the University of Southern California. In the late 1890s, he founded the Los Angeles College of Fine Arts at his home in Garvanza (the present location of Judson Studios). In 1901, Judson's art college became USC??s College of Fine Arts, with Judson serving as dean from 1901 until his retirement in 1922. He died at his home in the studio building in October 1928.  Related Paintings of William Lees Judson :. | Duke of Burgundy | Self-portrait | The Doge at the Basilica of La Salute gd | Spring Walking | View from the Mussel Pier in Amsterdam hh |
Related Artists:
STANZIONE, Massimo
Italian Baroque Era Painter, 1585-1656 Italian painter. Primarily a painter of altarpieces and frescoes, his large production and vast following of students and imitators made him perhaps the leading Neapolitan painter in the first half of the 17th century. He was known as the great rival of Jusepe de Ribera, and for most of the 1630s and 1640s he and Ribera dominated painting in Naples. Stanzione's rich colour and idealized naturalism, for which he was called 'il Guido Reni napoletano', definitively influenced numerous local artists and remained discernible in the earliest works (1670s) of Francesco Solimena. Only a few portraits and mythological paintings by Stanzione are known,
E.Claus
Belgian 1849-1924
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.